torsdag 19 juli 2007

Det är sensommar Sverige

Jag är på väg härifrån. Jag kan inte förklara. Jag stänger av telefonen. Ner faller löven och bladen blir mull. Jag kanske åker till Island. Jag kanske super mig full. Jag är för fattig för London. Jag är för tyst för LA. Det finns en anda i Dublin, men den är skadlig för mig. Jag glider ifrån allt - vad var jag en gång? Jag förlorar mitt fokus - vad drömde jag om? Jag har lånat av banken. Jag har säkerhetsdörr. Jag skulle aldrig få säga att det var enklare förr. Jag ser mig i spegeln. Det är en dålig dag. Är det henne jag känner? Är det hon som är jag? Det blåser osunda vindar. Det gör mig dämpad och sval. Det krävs så mycket mygel för att verka normal. Här är tusen butiker med vässade klor. Det kommer trötta idéer från strama kontor. Men det är sällsamt vackert. Här kommer hösten igen. Det är kallt som i stenhus. Det doftar av regn. Jag läser en tidning. Jag ser vad det står. Men det är ingenting jag bryr mig om, ingenting jag förstår. De som skriver de ljuger. Allt är tvärtom. De skulle mörda för pengar. Skandalen är dem. Jag såg ett dreglande lejon stod på toppen och sa: "Jag ger bara folket, vad folket vill ha".
Rör mina händer. Du måste förstå. Jag orkar inte förklara. Försök att se det ändå. Det gnager mitt sinne. Det är som overklighet. I varje blinkande fönster en korrupt profet. Och jag har varit i templet där månglarna står. De sa: "Allt är till salu". Jag sa: "Kom älskling vi går". Jag kunde ställa mig naken. Jag kunde mena en del, men ett dreglande lejon skulle ta det helt fel. Jag hade massor av idéer. Jag hade vägen klar. Jag hade tusentals frågor och tusentals svar. Tyst ligger vägen i rödbrun rost. Det är som mareld i havet, som allhelgonafrost.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar