fredag 20 juli 2007

Du hade rätt...

Du hade rätt, sångerna kom från andra länder. Vi möttes i ett underland och står på en perrong, där allt förändras fast ingenting händer. Och skymningen är tidlöst vacker och jag skriver den från en stuga vid en sjö. Det är lätt att bli blödig och nostalgisk, fast man bara bytt miljö. Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen. Vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster, och sandade vägar under hjulen. Och vi visste ingenting om verkligheten, ja vi sökte i det stora efter svar. Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar. Du har vunnit och förlorat. Du har sett dig själv i spegeln. Du har vaknat i fel säng. Du har vart kär. Och framtiden väntade som en farlig gåta. Man har bråttom dit, sen är man där. I en stad som får en att bli större än man är, men i en ålder som sätter allt på jorden. Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville, ,en nu skulle jag inte välja dom orden. Jag har ingen lust. Jag fastnar framför tv:n när det skymmer. Att följa dig i livet och skynda mig hem, för att fylla på så mycket skåpen rymmer. Jag prata med en vän innan jag reste. Hon sa du måste alltid packa lätt - som att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett. Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp? Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder? Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger opp, där elden falnar men fortfarande glöder? Vi kan inte färdas, bakåt i tiden. Och det skulle bara va ett steg tillbaka. Jag hatar min rastlöshet. Det är så mycket som jag glömmer att bejaka. Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran. Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner, nån idiot som bara ser sin chans ska ta den. Vem som helst kan avge tomma löften,
och göra hål där de lovar och svär. Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är.
Du är min vän, och stormarna i vår blir våra bröder. Våra fäder tacklar av nu, världen är vår, där elden falnar men fortfarande glöder. Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder, med drömmen i behåll och med lust att ta vid där elden falnar men fortfarande glöder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar