söndag 9 mars 2008

så, nu är det som jag trodde.

folk som talar över huvudet på mig. folk som snackar om mig när jag står bredvid. i torsdags fick jag psykbryt på jobbet. jag pallar liksom inte att folk står och pratar om mig när jag står bredvid, men det kanske är normalt. fick i alla fall psykbryt på dom och sa åt dom att jag önskar jag vore så pass korkad att jag inte förstod tyska och när de pratar om mig. Vet inte om de kände sig dumma då, men de slutade iaf för ett tag. I alla fall killarna. Tjejen jag jobbar med är fortfarande helt jävla dum i huvet. det är ganska ledsamt när jag under service frågar om det finns något jag kan hjälpa till med och de svarar "nej, du kan stå där och bara se bra ut" och sen tre minuter senare ber de en annan praktikant om hjälp. hur fan ska jag kunna lära mig var saker finns och så, om de inte låter mig göra något? personalmat fick jag göra igår. "håll ögonen på henne" sa hon tjejen till den andra praktikanten. JAG ÄR INTE DUM I HUVET!!! Men det är fan lätt att jag lär vara dum i huvet när jag kommer hem. Totalt känslokall. Varför anstränga sig när ingen tror på ens förmåga i alla fall. Jag orkar inte hålla på att bevisa för någon annan att jag duger. Tror inte dom på mig, så gör inte jag det heller. Jag hatar fucking kaninchen för övrigt. 2,5 timmar i 4mm-kuber. Jag har en blåsa på mitt pekfinger. Jag har ont i fötterna. Jag sover och jag jobbar. Imorgon strejkar dessutom S-bahn också. Cykla en mil till jobbet har jag inte någon lust med. Ledig tills tisdag iofs och S-bahn verkar gå en gång i timmen i alla fall, men ändå. Mobbad på jobbet, gråta sig till sömns varje kväll. Det är underbart det här. Jag kommer vara ett vrak när jag ska åka hem. For sure. Puss för fan. O tyskar är dumma i huvet. En positiv sak är i alla fall att jag går ner i vikt av det här. Anorektiker nästa.

3 kommentarer:

  1. Vi sitter i samma båt kära vän. Du beskrev mitt jobb på pricken. Hur lätt är det att försöka vara optimistisk, känna inspiration, få mersmak när idioterna på restaurangerna bara gör ALLT för att trycka ner en?

    SvaraRadera
  2. de är så att vi svenskar är mesiga..utomlands är de så att man måste bevisa att man kan nåt å man hamnar längst ner i trappan.....är man inte van så är de jobbigt! Jag accepterar inte detta där avbröt ja min praktik!

    SvaraRadera
  3. hm?

    Vad är det första man gör innan man skall bygga upp något?

    När du kommer och tror att du kan/vet något så kan du vara säker på att du får på huvet! Du kan inget, vet inget! Så är det på många krogar innan du visat vad du går för. Inget konstigt, men väldigt jobbigt.

    Ta emot, ta in! Lyssna på det som sägs som är viktigt! Var gräslöken står, vilken vinkel kniven har, hur DOM VILL ATT DU SKALL VARA OCH GÖRA. Det är deras värld du "Inkräktar" i.
    Ta inte till dig det dom säger "om" dig över huvudet på dig. Det är inte det du skall lära dig.

    Tro mig! Dom håller på att bygga upp dig... Jobbigt... ja, förmodligen, men snart kommer det gå lättare. Låt dom styra ett tag...

    kram // p

    SvaraRadera