tisdag 29 april 2008

javisst. nästsista dagen!

jag har nog lärt mig att gå hem. på alla sätt. från alla ställen. ensam bortåt vägen. jag har en trogen gammal vän. som väntar mig om kvällen. som ställer upp i alla lägen. som en apa på min rygg. som en spöke i min hjärna som jag aldrig riktigt kommer undan. du har så underbara ord. du kan le så att jag smälter. du kan ge så jag tar åt mig. jag skulle gärna ha ditt mod. jag skulle gärna ha din kärlek, men jag vänder här, förlåt mig. och om du saknar mig ibland, så kan du släcka alla lampor för jag finns nånstans i mörkret. men nu ringer telefonen. det är dags för mig att gå. det är nån som vill att jag ska komma hem. det är min gamla vän demonen i sin tyska mörka vrå. hej då! vi kanske ses nångång igen. du kan väl ringa mig ibland. jag pratar gärna sönder alla torra gråa nätter. jag är så rädd att komma fram nån annanstans. jag samlar på tur- och returbiljetter. jag vill ha fria vägar ut. jag vill ha kakan som jag äter kvar på bordet hela långa livet. och jag vet att jag har fel. och jag vet att du har sett hur jag går ensam genom livet. och jag vet det är ett spel. och jag vet att du har kämpat för nåt som jag tagit för givet. men nu ringer telefonen, det är dags för mig att gå. det är nån som vill att jag ska komma hem. det är min gamla vän demonen i din tysta gamla vrå. hej då! vi kanske ses nångång igen. du kan väl sakna mig ibland. du kan väl stirra upp mot stjärnorna så att vi har nåt gemensamt. men nu ringer telefonen, det är dags för mig att gå. det är nån som vill att jag ska komma hem. det är min gamla vän demonen i din tysta gamla vrå. hej då! vi kanske ses nångång igen.














































Lars Winnerbäck - Fria vägar ut (Kom, 1999)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar