tisdag 17 juni 2008

Too much.

De börjar bli för många nu. De gör att jag bryter ner mitt inre totalt. Varje ord, varje tanke, varje känsla. Jag vet att det inte är någons avsikt, men jag tar åt mig. Av allt. Verkligen allt. Omvandlar och bryter ner. Dagarna. Nätterna. Varje timme. Varje minut. Varje sekund. En kamp. Mot mig själv. Ett skrik efter hjälp. Som ingen kan höra.

6 kommentarer:

  1. Ja du.....du behöver proffs för att kunna hjälpa dig.....ingen vanlig människa orkar med dina problem....ta nu kontakt me en psyklog innan du skadar dig sj som du har skadat din omgivning!!!

    SvaraRadera
  2. Va schysst och modigt att kommentera anonymt!

    SvaraRadera
  3. men ja är den ende som vågar överhuvudtaget vara ärlig mot henne....å de räcker att therese vet vem jag är för jag tror hon vet!

    SvaraRadera
  4. Till anonyma: Ja, det är klart att hon vet vem du är. Men det är fortfarande fegt. Är du rädd att nån ska komma och knacka på din dörr? :)

    SvaraRadera
  5. Nä men henes vänner efter va ja har hört så vågar ni inte vara ärliga mot henne....å att ja är anonym är väl upp till mig eller hur eftersom therese vet ju vem jag är.....ni vet ändå inte vem jag är så då kvittar de eller hur...så lägg ner alla onödiga kommentarer

    SvaraRadera
  6. Vet hon vem du är så är det väl ok, annars är det ju bara fegt.

    Fast uttrycker man sig som "ta nu kontakt me en psyklog innan du skadar dig sj som du har skadat din omgivning!!!" kanske man själv skulle behöva ha lite hjälp. Även om den väl kanske är bra att vara ärlig med. Men alla personer kanske inte kan ta eller utvecklas av sådana kommentarer. Jag vet att jag för egen del då inte hade behövt eller ansett mig hjälpt av dem..

    Man behöver inte alltid "vara ärlig" om ärlig snarare är elak och respektlös.

    SvaraRadera