torsdag 12 november 2009

Gränsen.

Jag behöver ta mig till en gräns. En gräns där jag får nog. Där måttet är rågat. Då jag kommit så pass långt att det är dags för en förändring. På riktigt. Jag kom dit. Jag tog tag i mitt mående och mitt liv. Alla dessa lärorika situationer som jag går igenom. Men jag kan inte gå på en rak linje och göra allt perfekt hela tiden. Jag kan vara perfekt och göra som jag borde, men då tröttnar jag. Jag behöver plåga mig själv, behöver utmaningar och frestelser. Det svåraste som finns är att inte ge upp. Att fortsätta kämpa trots att det mesta känns skit. Jag vet hur man gör, jag har verktygen, jag kan, men ändå ska det vara så förbannat svårt att ta tag i det igen. Jag behöver den där gränsen. Jag har svårt att sätta gränser i andra avseenden, men det är svårt här också.

Jag blir så bitter. På mig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar