fredag 25 december 2009

Inglourious Basterds.

Jag spenderade kvällen i soffläge framför Inglourious Basterds. Intag av en massa tacos med sällskap av min nästintill enda nyktra kamrat. Jag märker vilka som inte ens väljer att höra av sig om fester. Bara för att jag inte dricker längre, så betyder det inte att jag inte kan vara social. Eller jo, kanske. Jag kanske bara hellre byter umgängeskrets, bort från alla de där som inte kan umgås utan att dricka öl eller vin. Under detta år har det skett stora förändringar i mitt liv. Eller huvudförändringen är väl att jag börjat prioritera mig själv och mitt eget mående framför andras. Att välja att inte vänta på framtiden utan att försöka leva här och nu. Acceptera det som varit, planera för framtiden och leva nu. För att acceptera det som varit och finna möjligheter till att få in nytt behövs rensning. Rensa gör jag lättast genom att skriva, därför har jag påbörjat en bok. Boken om mitt liv. Jag har inte kommit så långt, men en dag snart kanske jag finner motivation och ork till att fortsätta. Alla erfarenheter och upplevelser har gjort mig till den fantastiska människa jag är idag. Den mentala träning som jag pysslat med de senaste nästan sju månaderna har gjort mitt liv så mer meningsfullt. Svackorna blir färre och färre. Normaltillståndet för mitt mående är bra. Inte bitvis bra, som det var tidigare. Jag tvivlar inte längre på min förmåga att räcka till. Jag är bra. Jag gör mitt bästa. Och jag vill inte vara en sån som vaknar upp vid 60 års ålder och inser att jag missat att leva, för att jag dolt mitt liv med en längtan till framtiden. Eller tills den dag jag vinner x antal miljoner eller när jag får allt jag drömmer om. Jag har drömmar. Jag har mål. Men det är vägen dit som är det viktiga, det är då det händer grejer. Väl framme vid målet är jag ju där. Vad finns då?

Jag såg nån rad på ett magasins hemsida om att de sökte vanliga människor som i sin välfyllda vardag har ovanliga mål, som att hinna träna så pass mycket att de klarar en klassiker eller ett marathon. Om man väljer att fylla sin tid med så mycket träning att man nätt och jämnt har råd att överleva då? Om man väljer att inte prioritera den dyraste bilen, klockan, skorna, maten, datorn, tv:n, för att man vill ha livet att leva, för att slippa jobba för att kunna "leva". Jag vet inte hur många av de jag känner som på måndagens morgon redan längtar till helgen. Eller tills arbetsdagen är över. När jag jobbade förra helgen så hade han jag jobbade med nedräkning i minuter tills han skulle få gå hem den dagen. Jag tvivlar faktiskt på om de som räknar ner hela tiden verkligen trivs med sina jobb och om det kanske inte är läge att tänka över sitt liv och välja någonting som de trivs med. Och nej, det kanske inte finns hur mycket jobb som helst, men jag skulle hellre ha mindre pengar o jobba lite med något jag trivs med än ha mycket pengar och vantrivas på ett jobb minst 40 timmar per vecka. Men alla tänker vi olika.

Nu ska jag sova. Det är ju en dag imorgon också. En dag lika viktig som alla andra.

1 kommentar:

  1. Vet inte om det är så bra att man längtar till måndag för att livet är så tomt...

    SvaraRadera