tisdag 5 januari 2010

Minus tio kilo till midsommar!

Ett vanligt förekommande mål. Men sen då?

Jag jobbar för hållbart välmående. När jag anmälde mig till Marathon i början av juni, så var inte den fysiska träningen min tuffaste utmaning (även om den kan bli tuff). Min utmaning är och kommer fortsätta att vara den mentala.

När jag började viktväkta 2003, så gick jag ned 16 kilo, men blev inte nöjd, slutade gå på mötena och åt upp mig igen. Jag sa någon gång då att "ska man lyckas hålla vikten så måste man ju nästan jobba med det".

Jag gick med igen under våren 2005, gick på möten vecka efter vecka, lät viktminskningen ta tid, ändrade min vanor lite i taget, började göra medvetna val, tog motgångar och framgångar vid vågen. Jag har märkt under min tid som viktväktare att mycket sitter i tänket och hur man tar motgångarna. Jag vet själv hur lätt det är att skjuta på ett möte en vecka, som lätt blir till två eller tre veckor. Och då jag inte tagit tag i det direkt, så brukar det inte resultera i några minus på vågen. På senare har jag även kommit till insikt om den ångest som kan sammankopplas med mat. Det är också många som ger upp viktminskningen för att de EN gång faller tillbaks i sina gamla vanor. Jag har också varit där. Allting handlar om att bli medveten och göra MEDVETNA val. Mina medvetna val är de val jag gör där jag själv kan stå för konsekvenserna. I matväg kan det vara att välja godiset framför frukten, att välja pommes framför sallad på Max. Jag är på väg dit där jag kan göra mina BRA medvetna val till omedvetna val som går av bara farten.

Vad händer efter midsommar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar