fredag 28 maj 2010

Den jag tror jag är.

Min uppfattning om vem jag är avgör vad jag ser som mina behov och vad som är betydelsefullt i mitt liv - och det jag lägger vikt vid har makt att göra mig upprörd och få mig ur balans. Jag kan använda detta för att ta reda på hur djupt jag känner mig själv. Det som är viktigt för mig är inte nödvändigtvis det jag säger eller tror att det är, utan vad mina handlingar och reaktioner avslöjar som viktigt och allvarligt för mig. Jag kan ställa följande fråga till mig själv: Vilka saker är det som gör mig upprörd eller får mig ur balans? Om småsaker får mig ur balans, då är min bild av mig själv precis sådan: liten. Då är detta min omedvetna föreställning om vem jag är.

Jag väljer att inte reagera på småsaker. Jag väljer inre frid, just för att jag önskar mig det. Genom att se inre frid som det viktigaste och mest betydelsefulla, så kan jag förbli vaken, alert och oberörd inför utmanande situationer eller människor. Då kan jag acceptera en situation som den är direkt istället för att separera mig från och motarbeta den. Den jag är (inte den jag tror jag är) svarar då på situationen. Då kan jag agera kraftfullt och effektivt utan att göra någon person eller situation till min fiende.

Hur jag reagerar på människor och situationer, speciellt när en utmaning uppstår, är den bästa indikatorn på hur djupt jag känner mig själv.

Ingen kan tala om för mig vem jag är. Det vore bara ännu en tanke, en föreställning, och skulle inte förändra mig. Den jag är kräver ingen tro om vem jag är.

1 kommentar:

  1. Lars Emanuelsson29 maj 2010 01:31

    Du är Therese helt enkelt.. fast rätt komplicerad ;)

    SvaraRadera