måndag 17 maj 2010

För mig är det inte okej.

För mig är det inte okej att gå i löparskor. Det är inte okej att ge upp. Det är inte okej att falla offer för de negativa tankarna. Det bryter ner mig, det gör att jag hamnar i svackor. Kalla det krav på mig själv om du vill, men det handlar inte om krav. Det handlar om medvetenhet om vad som fungerar respektive inte fungerar för just mig. Har jag som mål att springa två mil, så SKA jag springa två mil, även om det så ska ta fem timmar. I höstas var kroppen trasig och jag fick anpassa mina löprundor efter kroppen. Nu är min kropp frisk, men huvudet vill inte alltid. Då behöver jag peppa mig själv, klara av saker, inse att jag faktiskt kan. Jag behöver inte höra att det är okej att ge upp, att det är okej att inte springa hela rundan, för det är inte okej för MIG. Genom att sluta springa, att ge upp och så vidare accepterar jag de där negativa tankarna som vill lura mig till att inte orka. Jag tänker fan inte acceptera dem. Jag skulle kunna springa hur långt som helst och hur snabbt som helst om bara mitt huvud ville lite mer. Mental styrka. Det var vad jag behövde jobba upp inför Marathon. Idag känns det långt dit, men jag kämpar, varje jävla dag.

2 kommentarer: