måndag 31 maj 2010

Gå sin egen väg!

En av många intressanta diskussioner dök upp under ett par timmar i Stockholm idag. Bland annat det här med attraktion, att vi attraheras av människor som besitter en egenskap som vi tror att vi själva saknar. Det kan till exempel vara en målmedvetenhet utan dess like eller att någon bara går sin egen väg och fullkomligt skiter i vad andra tycker. Och i en situation där vi möter en människa som har den där egenskapen som vi attraheras av så känner vi ett underläge eller ett mindervärde till den personen. Vilket egentligen är väldigt dumt, för jag tror att alla människor har samma möjligheter till både målmedvetenhet, envishet eller möjlighet till att gå sin egen väg. Det handlar bara om att våga. För som jag skrivit innan - det enda som hindrar oss är våra rädslor. Det kan vara rädsla att inte räcka till, att misslyckas eller att bara rädsla att det inte ska bli som man tänkt. Jag tycker att alla borde lyssna inåt och fråga sig själva vad de vill med sina liv, och inte bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker, för oftast så blir andra mer inspirerade än kritiska till någon som går sin egen väg. Och inspiration och motivation till att våga behöver alla.

Vill du komma någonstans, så är det bara att ta ett första steg.
Vad är det värsta som kan hända?

1 kommentar:

  1. Jag tror du sätter fingret lite snett på spiken här... Jag är tveksam till att man känner av ett underläge eller ett mindervärde i den situationen som du beskriver. Jag tror snarare att det handlar om nyfikenhet gentemot den andra personen som är olik en själv. Klart att man kan bli imponerad av personens egenskaper men jag tror inte på underläget.

    I övrigt tror jag att du har rätt. För att vinna måste man våga och det första steget är alltid svårast. Sen kommer nästa och nästa och till slut har man sprungit ett marathon :)

    SvaraRadera