torsdag 27 maj 2010

Utmaningar och roller.

Dagens utmaning blev inte Norrköping. Dagens utmaning blev innan jag kom till Norrköping imorse. Halvvägs dit kom jag på att jag glömt alla medlemskorten hemma, så det var bara att överväga i huvudet om jag skulle hinna hem och hämta dem, och ändå ställa i ordning allt innan första klassen klockan nio. I vanliga fall brukar jag vara framme strax efter halv åtta för att hinna dona och styra upp allt i lokalen. Idag var jag framme strax innan halv nio. Kvart i nio var jag klar att köra igång. Jag får de utmaningarna jag behöver. Kanske behövde jag den där stressen för att visa för mig själv att jag klarar av det. För övrigt så hade jag nog inte vänt om jag kände att jag absolut inte skulle hinna. Det finns ju alltid en alternativ lösning om jag inte hade haft korten med mig, även om den lösningen kanske är lite krångligare.

När jag har mina klasser (och annars också iofs) så möter jag folk med ett leende, jag säger hej och frågar hur det går och hur de mår osv. Min upplevelse av livet är positiv, och detta vill jag sprida och gärna smitta mina medmänniskor med, vilket jag också gör väldigt ofta. Men ibland känns det som att jag är den enda positiva människan i en negativ värld. Det är en utmaning så det heter duga. Att fortsätta vara positiv i en negativ värld. Så mycket negativitet som vill smitta av sig som pesten. Men jag har gjort det bra idag, trots att det stundvis varit väldigt påfrestande.

Idag har jag funderat lite på det här med roller. Det där rollspelet människor spelar mot andra människor. Att man är på ett visst sätt mot en människa och på ett annat sätt mot någon annan. Jag gör mitt bästa för att vara likadan mot alla jag möter. Jag jobbar på det. Att vi agerar olika mot olika människor beror på de bilder vi målat upp i våra tankar om hur andra människor förväntar sig att vi ska vara mot dem, precis som de människorna målar upp tankar om hur vi förväntar oss att de ska vara mot oss. Alla dessa tankar gör världen till ett gigantiskt rollspel. Vem är egentligen vem? Och när är man en sann människa?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar