torsdag 27 maj 2010

Utmaningar.

Jag är en sån där som söker utmaningar, när de inte dyker upp av sig självt. Jag är expert på att sätta mig i knepiga situationer, men brukar för det mesta lösa problem som uppstår. Sedan kommer ju en del utmaningar till mig, som det där igår med att glömma alla medlemskorten hemma och komma på det halvvägs till Norrköping. Det senaste året så har jag antagit utmaningar som jag nog tidigare inte hade vågat mig på, som det här med ViktVäktarna till exempel. Att frivilligt välja att stå och prata inför folk hela ÅTTA gånger per vecka, skulle jag aldrig ha gjort för ett år sedan. Jag hade nog inte heller ställt upp i ett reportage i tidningen, eller medverkat i en reklamfilm för Katrineholm. Utvecklande och spännande utmaningar som jag antagit. Min största utmaning har varit min anmälan till Stockholm Marathon, där målet egentligen inte var att springa 42 195 m, utan att jag skulle stå på startlinjen den 5 juni och vara tillräckligt mentalt stark för att klara av det. Utmaningen var den mentala styrkan mer än någonting annat. Jag har kommit väldigt långt där, längre än jag eller någon annan nog kunnat föreställa sig.

En utmaning som kastats på mig idag är en blånagel, med bara nio dagar kvar till loppet. Min utmaning är att välja hur jag vill reagera på detta. Det är det som skiljer vinnare från förlorare - hur vi väljer att reagera på utmaningarna eller problemen. Så jag gör som kvinnor gör; gnäller inte, klagar inte. Det bara är som det är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar