lördag 5 juni 2010

Den inre dialogen

Ena sidan säger att jag faktiskt har ont i halsen, hostar slem, snorar, har ont i huvudet och benen, skorna är alldeles för trånga osv. Den andra sidan dämpar det där kroppsliga utlåtandet och tänker att så är det inte alls, det är bara inbillning. Slemet och förkylningen är ingen fara, drick lite vatten så släpper nog huvudvärken, benen är bara inbillning - det går ju över när du springer, äsch, skorna har du ju sprungit i förut...

O så vill någon sida av mig bli nervös, samtidigt som den andra bestämt "tänker inte vara rädd längre". Jag är inte rädd, jag är redo.

Jag och 20 000 andra löpare ska sträva mot ett och samma mål. Målet på Stockholms Stadion. Jag är en del av den kollektiva massan, men jag har friheten att välja om jag vill springa, gå eller bryta. Alla har vi olika förutsättningar, och vi kan bara göra vårt bästa utifrån dem. Vi har samma stöd längs vägen, med vätskekontroller och folk som hejjar. Vi är olika förberedda som sagt, men vi står vi startlinjen om några timmar.....

Vem är jag ikväll? Samma människa, oavsett om jag sprang, gick eller bröt. Utmaningen är den samma. Att hantera den inre dialogen. Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det som är viktigt.

1 kommentar:

  1. Mariah i Edsbyn5 juni 2010 21:46

    Hoppas dagen blev som du hade tänkt dig och att du är nöjd med din insats :)
    //Mariah

    SvaraRadera