söndag 20 juni 2010

Hinder.

Tänk om jag kunde få skriva ett sånt där motiverande och inspirerande inlägg om en helt fantastisk löprunda imorgon. Vad hindrar mig? Ingenting - mer än jag själv då. Jag skulle vilja vara fullt övertygad om att jag gör rätt och mitt bästa imorgon. Vad hindrar mig? Ingenting.

Jag känner att jag gör en del val som skulle kunna få större konsekvenser än om jag valt annorlunda. Jag fick frågan ikväll om jag ångrar det jag gjorde och jag svarar blankt nej, jag ångrar ingenting. Alla val har konsekvenser oavsett. Jag gör inte det jag borde göra enligt mina värderingar, jag ifrågasätter värderingarna, och bara gör det som faller mig in. Och jag mår inte sämre för det. Jag frågar mig varför jag ska agera efter vad jag borde göra - hur ska jag kunna veta om det blir rätt om jag inte vågar välja annorlunda? Vad hindrar mig från att prova andra vägar?

Jag kikar lite i ett mail jag fick i mitten av den här veckan. Det är många fina ord, som kan tyckas betydelselösa, eftersom det finns så mycket hinder och värderingar i vägen. Sorgligt och tragiskt egentligen hur ramar, normer och värderingar kan forma oss i samma mall. I den mallen finns hinder i allt och alla runt omkring oss, rädslor för vad andra ska tycka och tänka, rädslan för ensamheten, istället för att inse att vi alla är vår egna hinder - egentligen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar