söndag 13 juni 2010

Ingen glädje i löpningen.

Jag sprang en kortrunda på fyra kilometer idag och kände ingen som helst glädje i löpningen. Eller vadå inte känna någon glädje? Det är ju jag själv som bestämmer om jag vill känna glädje i det jag gör eller inte. Allting sitter i huvudet. Jag bestämmer själv hur jag vill må och känna i det jag gör. Det blir vad jag gör det till, precis som allt annat i livet. Går jag till ett jobb med inställningen att det bara är tråkigt, så blir jobbet inte annat än tråkigt. Att möta varje situation med en positiv inställning gör att jag också mår därefter.

Skyll dig själv om du inte känner någon glädje! Det sitter i ditt eget huvud och det är upp till dig själv hur du väljer att känna och reagera på de situationer som uppstår. Situationerna i sig har ingen negativ eller positiv känsla. Det är vi själva som skapar den.

Jag kan välja att känna glädje i varje ögonblick. Kan du?

1 kommentar:

  1. Frågan som även vetenskapen ställer sig är, hur uppstår känslor? Är det en automatisk reaktion ("instinkt") eller är det någonting som uppstår efter att vi (vår hjärna) har en viss överläggning innan känslan uppstår?

    Och man kan också fundera på vad skillnaden är mellan känslor och ett mera allmänt känsloläge (stämning) eller mentala tillstånd.

    När du är ute och springer och har bestämt dig för att känna glädje, så tror jag att du jobbar mer med det mentala tillståndet och positivt känsloläge/stämning. Det betyder inte att om jag hoppar fram bakom en buske och skrämmer skiten ur dig, att du inte blir skiträdd? ;)

    Jag tror att vi kan utveckla vårt allmänna mentala tillstånd, vi kan också utveckla vårt sätt att hantera känslor och framförallt hur vi handlar efter dem, kanske inte vad vi känner spontant, men hur vi väljer att reagera på känslan?

    Vi människor har förhoppningsvis utvecklats med någon form av förmåga till inlärning, så till skillnad från djuren kan vi "medvetet" utveckla våra instinkter, så nästa gång jag hoppar fram ur busken och skrämmer dig, blir du inte lika rädd.

    Så visst har du rätt, allting sitter i huvudet, men inte precis på samma ställe ;)

    SvaraRadera