lördag 5 juni 2010

Varandet.

En helt fantastisk upplevelse. Jag var inte ens nervös innan starten idag på Lidingövägen kl 14. Det var rätt trångt och det tog en stund innan jag passerade startlinjen. Jag sa till en man som stod bredvid mig att jag hade som mål att le hela marathon, han sa att det är omöjligt. Vid 36 km var det ett gäng som blev förvånade över hur positiv man kan vara.

Jag bara lät det flyta på. Gick på känsla. Vägrade ta emot negativa tankar, bara flyta med och vara i nuet, helt tankefri, de negativa tankarna och mentala svackorna skulle ju komma förr eller senare, så det var bara att njuta så länge de höll sig borta.

Jag är lugn. Och nöjd. Man kan le ett helt marathon (sen kommer det upp bilder på mig när jag ser ut ut?). Jag gjorde ett tappert försök i alla fall. Jag är grym. Och ödmjuk.

Och förbannat stolt över mig själv. Mitt mål var inte att springa Marathon, mitt mål var att stå på startlinjen den 5 juni 2010 och känna att jag skulle klara av det. Där var jag idag. Och jag klarade av det. På 4 timmar, 17 minuter och 20 sekunder - och då hann jag stanna vid alla vätskekontroller och dessutom stanna och kissa en gång.

Tack till medtävlande, arrangörer som gjort loppet till en fantastisk resa och åskådarna som ler tillbaks när jag ler mot dem.

Det är fint att vara.

1 kommentar: