måndag 26 juli 2010

Att ätas upp.

Man kan fullkomligt ätas upp av ursäkter. Eller av anledningar till att må dåligt. Att det är dåligt väder kan vara en riktigt bra anledning till att ha en dålig dag. En annan anledning kan vara att man försovit sig. Och dagen har ofta en förmåga att fortsätta på den negativa banan. Allt går emot en. Bilköer, fortkörningsböter, parkeringsböter, tågförseningar osv. Allt för att ens dag bara ska bli eländig. Eller så kan det vara någonting någon annan sagt eller gjort som fått en på dåligt humör. Någon som är otrevlig eller elak. Eller någon som bara inte hade tid att hjälpa till med någonting. Dessa jävla människor och händelser som ska förstöra just min dag. Min möjlighet till att få en bra dag förstörs totalt av en massa händelser.

Då kan man fråga sig om det finns någon känsla i en tågförsening eller en bilkö, eller om det är jag själv som skapar känslan utifrån händelsen. Händelsen är bara. Känslan och reaktionen skapas hos mig. Det är mitt ansvar hur jag väljer att reagera på händelser.

Människor som är otrevliga är också upp till mig om jag vill välja att reagera över eller inte. Instinktivt så reagerar vi på att någon är otrevlig, men å andra sidan är det nog bättre att bara acceptera att den personen förmodligen också hade en dålig dag och det gick ut över mig. Hur jag mår är faktiskt mitt ansvar, oavsett hur andra behandlar mig. Men det betyder inte att jag ska ta en massa skit i onödan. Det är också mitt ansvar att säga ifrån.

Men det är lätt att ätas upp. Av ursäkter. Att skylla på andra och annat, när vårt mående egentligen är vårt eget ansvar.

Ännu fler ursäkter finns det till att inte göra någonting åt det. Att fortsätta älta ursäkterna till att världen ser ut som den gör. Ät upp mig. Det är ändå för sent.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar