tisdag 28 december 2010

Måste ju leva också?

Jag funderar på hur jag misshandlar min kropp, både mentalt och fysiskt, och frågar mig själv om det är så jag vill ha det. Svaret är alltid nej, ändå fortsätter jag. Människan, som vet att alkohol är ett gift, men fortsätter ändå att dricka det - för att det är gott? för att slappna av? Man måste ju leva också? För min egen del äter jag godis och chips, som min kropp definitivt inte behöver, men det är ju gott, och jag måste ju leva också. Är det att leva? Är det roligare att äta godis än frukt?

Vad är att leva? Är det att gå emot sina egna behov och falla offer för begäret? För det är ju det enda det är. Begär alltså. Våra kroppar har inte något inbyggd fysiologiskt behov av kemiskt framställda livsmedel eller alkohol. Men vi behöver det för att leva, eller för att orka leva? Att leva är väl inte att förstöra sin kropp?

Och den mentala biten. Vi måste ju må dåligt för att kunna må bra - den har jag hört ganska många gånger nu, när jag försökt förklara för människor i min närhet att vi faktiskt kan välja hur vi mår. Och varför ska vi välja att medvetet må dåligt? För att kunna må bra? Det verkar ju hur dumt som helst. Om vi nu kan välja att må bra, skulle i alla fall inte jag välja att må dåligt. Men de negativa tankarna kommer ju där, oavsett om jag vill eller inte. Kan jag välja att inte reagera på dem? Eller väljer jag att må dåligt? Måste jag må dåligt för att kunna leva?

Många frågor. Jag har mina svar och min sanning. Har du din?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar