måndag 20 december 2010

Mitten.

Jag vill säga att jag behöver hjälp, att jag mår dåligt, att jag inte orkar mer, att jag ger upp, att jag skiter i allt, att jag inte orkar må bra längre. Men någonstans i mig så är det ju inte så. Hur illa det än tycks vara så är det inte så illa att jag mår dåligt över det. Tillvaron och livet alltså. Det känns varken bra eller dåligt. Jag är genomförkyld och kan inte träna, och det har jag någonstans bara accepterat. Jag sköter inte min mat varje dag, som jag borde, men å andra sidan så håller jag min vikt och mår inte direkt dåligt över att jag inte äter rätt. Jag behöver städa, men det är inte tillräckligt viktigt för att jag ska ta tag i det. Det känns någonstans som om jag bara accepterar allt som det är, och jag mår varken bra eller dåligt. Jag stannar på mitten, och så lite upp och lite ner. +/- 2 ungefär, precis som på vågen.

Jag ställer inga krav. Låt mig bara vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar