onsdag 16 mars 2011

Dagar, nätter, tid.

Vad gör det här om hundra år?
Det känns som om jag tappat mig själv, men är det verkligen mig själv jag tappat? Jag har tappat kontrollen, tankarna och mitt fokus på agerande, genom att bara vara. Att tappa mig själv, samtidigt som jag inte blir stressad över det. Är det en slapp attityd att bara vara? Är det vad jag behöver? Jag tror det. Jag behöver inte alltid vara så jävla perfekt och duktig. Det spelar ingen roll om hundra år, ingen roll alls faktiskt.

Jag andas.
Jag förlitar mig på tiden.
Vem är jag och du utan oss själva?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar