fredag 20 maj 2011

En stannfågel ger sig av.

Jag sitter på ett tåg, i en ödslig vagn och det luktar lite dig och mig, Jag har en ambition, att jag ska bort någonstans, till samma syfte som jag haft med dig. Jag blev trött på mig själv, jag blev så destruktiv. Åh, du fick inte följa med. Jag har en situation med ett annat liv och du har ingen del i det.

Jag ska ingenstans. Jag bara bryter lite is. Det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis.

Jag bor enkelt igen. Det är lite tomt ibland, men jag saknar inget akut. Jag låter saker ta sin tid. Jag har en öppen hand. Det här är slutet på en lycklig början.

Jag har lämnat mina rader så länge jag minns, men jag tvivelaktigt mår. Bara för att du syns överallt är det inte säkert att du finns. Det är en konst att bara fylla hål. Jag minns vad jag minns, och jag har glömt vad jag glömt. Det behöver inte ens ha hänt. Det kan ha varit länge sen, men jag kan också ha drömt. Det är en känsla som jag alltid känt. Jag tror de lugnar sig nu. Alla tvära kast. Det lilla hjärtat, det pulserar än.

Jag ska ingenstans. Jag bara bryter lite is. Det sägs att allting vänder, och det stämmer väl på sätt och vis

- L.W.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar