måndag 2 maj 2011

Måndag hela veckan. Varje dag och hela tiden.

Måndag. Det är en sådan dag som är perfekt att börja om på. På nytt liksom. Jag har haft måndag varje dag i ett par veckor nu. Vakna, ta tag i livet, falla, resa mig upp, somna, vakna, ta tag i livet, falla, resa mig upp, falla... Med insikten om att det inte är någon som gör det åt mig, aldrig. För ett tag sa någon åt mig "ta en vecka i taget!". En vecka i taget kan kännas som en oändlighet, när till och med en dag i taget känns i överkant. Det spelar ingen roll vad morgondagen har att locka med, eller vad gårdagens fall kom sig av. Den enda tid jag har är precis just nu, och jag får helt enkelt ta ett enda jävla ögonblick i taget. Men ge upp? Vad ska jag göra? Lägga mig under täcket och vänta på att någon ska komma o rädda mig från allt ont i världen? Spy galla över allt och alla som förpestar min tillvaro?

Nej. Det är fortfarande mitt jävla ansvar.
Mitt jävla ansvar att se till att jag lever det liv jag vill leva.
Att jag väljer det som jag mår bra av.

Jag kommer säkert falla ett par gånger till.
Bit ihop. Kom igen.

Och sluta för fan att sjåpa dig!

2 kommentarer:

  1. "Bryt ihop. Bit ihop."

    SvaraRadera
  2. Du skriver så vackert!
    Befinner mig själv på väg upp, och blir inspirerad av din text.
    Tack!
    /Maria Kinana

    SvaraRadera