onsdag 18 maj 2011

Motstånd i möten med andra.

De där människorna som skapar motstånd hos mig. De som gör mig irriterad, ledsen, upprörd, glad, förvirrad eller bara kär. Människor som gör att jag utvecklas, som skapar reaktioner hos mig. Utmaningar. Det är alltid lättare att öva på att acceptera livssituationer eller utmaningar som uppstår i vardagen, än att hantera utmaningar som involverar andra människor. Mycket lättare faktiskt.

Att det regnar kan jag inte påverka, och jag behöver inte heller påverkas av det. Jag behöver inte reagera och bli på dåligt humör på grund av väder och vind. Acceptera det jag inte kan påverka. Acceptera det som om jag själv har valt det.

Hur andra människor beter sig mot mig kan göra att jag känner mig ledsen, ignorerad eller helt enkelt glad. Dessa känslor uppstår som kroppens reaktion på tankarna. Medvetna och omedvetna tankar som grundar sig i förväntningar. Dessa förväntningar om hur någon annan person ska vara och bete sig mot mig, som sedan skapar reaktioner när förväntningarna inte stämmer med verkligheten. Folk är dumma i huvudet, sviker mig, beter sig illa, skapar glädje för att sedan svara med tystnad.... eller? Det är ju faktiskt upp till mig att bestämma hur jag vill ha det. Om jag vill välja att reagera. Och nej, jag ska inte acceptera att bli behandlad på ett sätt som inte är okej för mig, men då behöver jag också kommunicera vad jag tycker. Ytterligare en utmaning. Acceptera, eller gör något åt det.

Så utmaningarna jag har är dels att hantera reaktionerna och förväntningarna, och även hantera kommunikationen om vad jag förväntar mig respektive anser är ett okej beteende. Hur ska andra annars veta vad jag tänker, känner och tycker? Kommunikation handlar ju trots om att få samma bild av verkligheten.

Jag är otroligt tacksam för människor jag möter som behandlar mig på ett sätt som skapar reaktioner hos mig. Människor som får mig att utvecklas. Lärorika situationer. Lärorika möten.

2 kommentarer:

  1. Ville bara säga att dina blogginlägg är som att läsa mina egna tankar och funderingar! Du skriver det som ibland är så svårt att sätta ord till! Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  2. Men hallå, vi bor i gnällbältet och jante-kommunen Khåla. Man måste klaga för att folk inte ska bli avundsjuka på att man är glad och mår bra. Då blir man nertryckt i skiten direkt!
    Huvudegel: man mår alltid sämst och vädret är alltid för blött, torrt, varmt eller för kallt, arbetsgivaren är dum och lönen för låg :D

    SvaraRadera