lördag 3 september 2011

Att göra om och göra rätt.

En del i den mentala biten av löpning är att aldrig sluta att springa under en löprunda, hur tungt det än känns. Att klara hela rundan springandes, om det så ska vara att jag springer på stället. Jag går inte i löparskor, dels så går tempot ner så fruktansvärt när jag övergår från att springa till att gå och dels så vinner latmasken som inte vill anstränga huvudet lite mer att springa, när det är tungt. Jag har gjort ett par sådana rundor, där jag bestämt mig för att springa t.ex. fem varv i spåret plus dit och hem, totalt runt 11 km, och efter 2,5 varv i spåret har hjärnspöket fått vinna och jag har stannat eller gått några steg. Att slutföra rundan på 11 km, och ha den mentala svackan som gjorde att jag stannade vid hälften kvar, känns säkert inte som någonting speciellt tror vi. Men vid nästa runda vill hjärnspöket ge upp igen vid 2,5 varv, vid samma ställe som sist, och är jag inte medveten så är det precis detta som inträffar. Eller tänk om jag bara tänker i huvudet att jag kommer att få ont och ge upp efter 2,5 varv nästa gång också. Här är det viktigt att göra om, och göra rätt så snart som möjligt, innan ännu fler hjärnspöken tagit plats. Att göra om och rätt gör att jag övertygar mig själv om att jag faktiskt kan det jag satte uppe som mål att göra, istället för att begränsas av ett misslyckande som med hjälp av negativa tankar kan växa hur stort som helst. Vänd en negativ händelse tillbaks till en positiv så snart som möjligt.

Idag körde jag den magövningen som bidrog till de två fina jacken i mitt bakhuvud i tisdags. Det kändes lite obehagligt, men det gick ju snabbt över. Den här gången kördes övningen i en fast kabelhiss istället för en justerbar. Precis som med löpningen är det bra att få en positiv upplevelse så snart som möjligt av någonting som upplevdes som negativt.

Vi begränsas väldigt mycket av våra negativa erfarenheter.
Lär av dem. Gör om, gör rätt, så snart som möjligt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar