tisdag 20 september 2011

Fan.

Vad skönt det känns att inte gå runt och bli irriterad över det faktum att jag är sjuk och inte kan träna, för det är ju rätt lätt att bara störa sig på det som inte går att göra någonting åt. 

Det var precis vad jag tänkte och sa tidigare idag. Ett x antal snytningar senare och diverse psykbryt över det opåverkbara, så vet jag inte längre. Andas. Sova. Acceptera.

Men jag har inte tid att vara sjuk, eller så har jag det tydligen.
Jag får inte alltid vad jag vill, men jag får vad jag behöver?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar