onsdag 21 september 2011

Han.

Han säger att jag får honom att le som ingen annan.
Han kramar om mig och upprepar gång på gång att han älskar mig.
Han håller min hand.
Han ligger tätt intill och håller om mig tills jag somnar.
Han skrattar åt mina tokigheter.
Han pussar mig och säger att jag är vacker.

Jag älskar hur han ser på mig med nyvakna ögon.
Jag beundrar hans styrka och mod.
Jag njuter av hans närhet och närvaro.

Får det vara såhär, eller är det för bra?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar