måndag 5 september 2011

Vem äter åt dig?

Den som tycker att en rask promenad tre gånger per vecka är att träna mycket, är det samma person som tycker det är lite att titta på TV en timme varje dag? 

För några månader sedan skrev jag ett inlägg om fysisk aktivitet, som avslutades med:
En halvtimmes rask promenad motsvarar ungefär ½ hekto skumgodis, eller 4 dl läsk, eller en liten starköl, eller 2 dl rödvin. Så, fysisk aktivitet är den lilla delen av viktminskningen. Fysisk aktivitet är bra för kroppen, själen, huvudet och motivationen, men det gäller att ha koll på matintaget för att gå ner i vikt, resp. behålla vikten.
Det finns inga genvägar. Allting i slutändan bygger på intag och förbränning. I förra veckan satt några vetenskapsjournalister i en TV-soffa och berättade om sin bok som avslöjade att mycket faktiskt hänger på våra gener om vi blir tjocka eller inte. Gissa vad, jag har den där tjockisgenen och definitivt en inneboende tjockis som skriker åt mig dag ut och dag in att jag ska äta allt jag kommer över, som om jag skulle dö annars. Visst, gener styr vår ämnesomsättning, huruvida vi har lätt eller svårt att gå upp och ner i vikt, men det gäller också att ta ansvar och hantera förutsättningarna. Är jag allergisk mot nötter, så äter jag inte nötter och på samma sätt är det mitt ansvar att inte äta mer än vad min kropp behöver, och att hantera mina jävla gener och mitt jävla matbeteende.

Och det är alltid någon som ska komma med ett uttalande om att man faktiskt kan äta medicin som gör att man går upp i vikt. Aptitökande? Ämnesomsättningsminskande? Vem äter åt dig?

Det är lätt att lura sig själv. Hur dum och lättlurad är man inte?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar