torsdag 29 december 2011

Att börja om...

Det där första gympasset när man inte tränat på länge, då man får börja om med de lättaste vikterna och allt bara känns så jävla dumt och man frågar sig gång på gång "Varför slutade jag?". För det är ju så förbannat jobbigt att komma igång igen. Nu har jag i och för sig inte låtit det gå så lång tid mellan gympassen, men däremot mellan löppassen.

Att börja om med löpningen är nog värre än att börja om på gymet. Jag vet nog inte ens hur jag ska göra. Är det för jobbigt första, så ska jag köra kortare eller långsammare nästa gång?

Aldrig får jag hantera så många negativa tankar som när jag ska komma igång med löpning igen. Tankar som:

"jag är ingen jävla löpare"
"jag ska fan sluta springa"
"det här är inte roligt och det är fan bara onödigt"
"varför gör jag det här?"
"jag hatar att springa"
"jag är kass på det här"

och så vidare, och så vidare.

Vad jag då vet är att det tar x antal rundor innan det känns något sånär bra igen. Den största skillnad i träning mellan att stå på en crosstrainer mot att vara ute och springa, att ta steg efter steg, är det här, den mentala träningen, att inte ge upp.

Det gäller att älska utmaningen.

Jag vet att de där tankarna kommer, jag vet också att jag kan välja själv om jag vill lyssna på dem, att sluta springa. Eller plocka fram de där andra tankarna:

"Man går inte i löparskor!"
"Överlev sträckan, det kommer mentala svackor!"
"Ge upp finns inte!"
"Älska utmaningen!"

Det är inte lätt, men det går att öva. Jag har haft ett par bryta-ihop-rundor nu. Jag får väl helt enkelt acceptera att det är så att börja om. Tyvärr. 

Hur gör du? 

1 kommentar:

  1. Somliga kallar mig träningsnarkoman och påstår att jag har ett beroende, som knark eller tobak, bara för jag gör det regelbundet. Men det är ju totala motsatsen. Kroppen älskar att ligga å slagga. Problemet är inte att sluta, det är att börja, varje dag. Jag känner ingen abstinens om träningen uteblir, bara ett obehag att jag vet hur jobbigt det blir att komma igång igen. Och hur mycket jag kommer ångra mig på tävlingarna i sommar att jag inte tog mina mål på allvar. Man måste motivera sig själv varje dag men det kostar inga pengar. Det beroende jag har är möjligen bekräftelse. Jag gillar löpning för det är lätt att mäta resultat, billigt, rättvist, och finns inga genvägar. Kondition/uthållighet har man stor nytta av i dagliga livet. Det är en bra investering i sig själv.

    SvaraRadera