lördag 31 december 2011

Att misslyckas.

I början av det här året så fattade jag ett beslut att ha som mål att äta bra, springa mer och ha mindre sex under året. Jag misslyckades nog med alla de besluten. Jag har i och för sig ätit bra när jag väl ätit bra och sprungit mer än inte alls och haft mindre sex än många andra, eller vad vet jag.

Mål ska vara mätbara, realistiska, betydelsefulla, viktiga, tidsbestämda..... Jag missade nog de olika delarna under det här året. Dock har jag inte lidit av att inte ha uppnått de olika målen varje dag, snarare tvärtom, jag har tillåtit mig själv att misslyckas. 

Även om det gått helt käpprätt åt helvete dag ut och dag in, så har jag varje morgon vaknat med tanken om att idag har jag en ny möjlighet, en ny dag till att göra någonting bra. Det är värt så mycket mer att vakna med den känslan än att vakna med uppgivenhet och känslan av misslyckande. 

Det är inte svårt att sluta träna, som min kära vän så fint uttryckte det, det svåra är att börja, varje dag. 

Det här året tillät jag mig att inte vara rädd, att våga chansa, att blanda in andra människor i mitt mående, för att se vad som händer, hur jag kan välja att reagera eller inte reagera, för att se hur sårbar jag är, för att se hur lätt det är att hamna i destruktiva tankar och ett destruktivt beteende igen. Jag har iakttagit andra, hur de hanterar livet, situationer, mig, sig själva. Jag har tillåtit mig att bli kär, att bli sårad, att tappa fotfästet, att vara mig själv, att lyssna till magkänslan, men främst tillåtit mig att inte vara rädd. 

Det är lätt att stärka sig själv, att må bra med sig själv, att välja när och hur man vill reagera eller inte reagera. När det inte involverar någon annan än en själv. Då kan vi alltid stänga in oss, slå av telefonen, gömma oss under täcket och bara fokusera på oss själva. Vi behöver inte ta in någonting annat än våra egna intryck. Men när vi börjar involvera andra, andra människor, som börjar tycka, tänka och agera på ett sätt som stör våra invanda mönster, då blir det svårare. Då ska vi inte bara acceptera oss själva för de vi är, utan också lära oss att acceptera andra. Eller så kan vi påbörja en nedbrytning av oss själva och varandra, en ständig kamp mot varandra.... 

Gott nytt år. 

Det finns en plats för alla. Låt människor vara sig själva, alla mår bättre då. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar