torsdag 3 januari 2013

Kanske duger jag då.

En tanke som kommer upp mitt huvud emellanåt är "Hur gjorde jag för att ta mig iväg då?" eller "Vad drev mig då?". Jag tänker tillbaka på de där tidiga vintermorgnarna när jag både hann åka tåg och träna en timme på gymet innan jag cyklade till jobbet. Det var väl bara för mig att ta mig dit, att gå upp ur sängen, att klä på mig, att bara köra. Hur svårt kan det vara? Men vad drev mig? Var det jakten efter den där vältränade kroppen? Var det flykten från tankarna som höll på att kväva mig? Var det känslan av välbehag?

Vad ville jag vinna? Vad ville jag slippa?

Just nu vill jag slippa den där pluffsiga magen, de där slappa låren och vinna bättre hållning och fastare kropp. Till vilken nytta då? Hållningen må hända för att jag rör mig bättre och mår bättre. Fastare kropp gör att kläderna sitter bättre. Och vad ska det vara bra för? Det är ju bara yta. Kanske dövar det lite tankar. Kanske duger jag då.

Kärlek.

1 kommentar:

  1. Precis så.

    Jag vill få viljan igen. Viljan bär på ork.

    Inspiration, motivation, glädje.

    SvaraRadera