tisdag 4 juni 2013

Fyra år som löpare

Den tredje juni 2009 tog jag minsta första löpsteg - 3,8 km runt strömmen i Norrköping. Dagen före hade jag anmält mig till Stockholm Marathon 2010. Att jag kom att springa 42 195 meter drygt ett år efter att jag tog mina första steg är ganska fantastiskt.

Hur min löpmotivation sett ut efter det genomförda loppet går att jämföra med en berg- och dalbana. Mestadels har det varit ganska djupa dalar, men också en hel del höga toppar. Det jag hela tiden har i mitt bakhuvud är hur mycket bättre jag mår och känner mig, när jag har löpningen att falla tillbaks på. Alla de där mentala utmaningarna som varit att ta sig ut genom dörren trots regn, snö och stekande sol. Utmaningen att ta de där extra löpstegen när kroppen bara skriker stanna. Löprundorna med njutning, där fokuset ligger på hur sulorna låter mot grusunderlaget, eller fåglarna som kvittrar eller hur träden ändrar färg. Att veta att jag har gjort det förr. Jag kan. Jag vet hur jag ska göra. Jag kan hantera svackorna och de mentala utmaningar. Jag har klarat av det tidigare, och vet att jag kan göra det igen. Jag är så jävla stark.

Om mindre än ett år är det dags att pröva mina styrka. Nu tar jag minsta första steg igen, både mentalt och kroppsligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar