lördag 8 november 2014

Göteborgsvarvets seedningslopp i Norrköping

Som vanligt när det är dags för lopp vaknar jag med trött och omotiverad kropp och huvud och med lite känning i halsen. Jag börjar dagen med att fråga mig själv Varför gör jag det här? Frågan kvarstår i huvudet under tiden fram till starten av loppet, och när det är som jobbigast under själva loppet. Efter loppet är frågan som bortblåst.

Inledde dagen med att mjuka upp kroppen och huvudet med yoga. Jag kände av en låsning i ena sidan av ryggslutet, som gör att det strålar lite ut i ena benet. Tänkte att det blir nog bättre om jag rör på mig lite.  Det kändes lite bättre när vi for iväg mot Norrköping, men stillasittande i bilen är inte direkt bra för ryggen. När vi kom fram möttes vi av ett flygfält, en del solstrålar som orkade ta sig igenom molnen och kyla. Burr! Vi hämtade ut nummerlapparna och satte oss i bilen och försökte hålla upp värmen. När det var ungefär 35 minuter kvar till start så joggade vi en sväng för att känna hur dagsformen var, samt tänjde ut kroppen lite. Obligatoriskt toabesök hanns med också.


När det var några minuter kvar till start så tog vi oss till startfållan. Det var ungefär 240 (177 män och 62 kvinnor) deltagare som sprang idag. Det var en intressant upplevelse att springa på en landningsbana. Jag som normalt kan tycka att det är helt okej att springa längs en lång raksträcka tyckte att det var ganska tråkigt, kanske främst för att det var jobbigt. Jag gillar ju att det går lite upp och ner, så att jag får vila emellanåt och får trycka på ibland. Här blev det ju bara att springa, springa och springa. Det var motvind ungefär halva banan och medvind andra halvan.

Jag passerade fem kilometer på strax över 25 minuter, och tänkte Nu är det bara lite mer än fyra kilometer kvar. Kollade lite på klockan emellanåt, för att se vad jag eventuellt kunde nå för måltid. Vid åtta kilometer visade klockan ca 41, och jag tänkte vad skönt då kommer jag under 55 i alla fall.

Strax innan passeringen vid nio kilometer blev jag omsprungen av en tjej som höll ett bra tempo, så henne tog jag rygg på och låg i princip precis bakom. Jag brukar ha rätt mycket ork kvar till upploppet, men nu hade jag liksom ingen koll på hur långt det var kvar egentligen, och det var motvind. Kroppen orkar, men hjärnan ifrågasatte. Sprang i alla fall in i mål på tiden 51:23, och mitt personbästa sedan Tjejmilen 2009 på tio kilometer är nu slaget. Mitt bästa på tävling i år har varit 56:42 på Topploppet. Och nu blir jag förhoppningsvis framflyttad fem startled på Göteborgsvarvet 2015. Härligt att få det här resultatet inför vintersäsongen! Och skönt att se att träningen med B.A.B.Y. Runners Team Katrineholm ger utdelning.


Sofia sprang i mål på 49:16 och jag på 51:23. Riktigt bra personbästa för oss båda!
Firade detta med godis, pizza, chips och alkoholfri öl. Och med att vinna tusen kronor på triss - det går bra nu! 

  

Säg ja till livet!

Kärlek.

1 kommentar:

  1. Bra jobbat skönt att gå in i vintertiden med ett så fint resultat i ryggen. // Benny

    SvaraRadera