söndag 9 oktober 2016

Etthundrafemtio dagar i rad.

Igår var min 150:e dag i rad som jag varit ute och sprungit. Runstreak. Springa varje dag.

Mitt mål är att springa minst tre kilometer varje dag, för att jag behöver. För att min kropp behöver, för att min hjärna behöver. Jag har kommit fram till att tre kilometer är för lite. Jag behöver mer för att orka hantera livet. Löpning är min terapi. Men vissa dagar får tre kilometer räcka ändå. 

Det har blivit många lopp i år, inte för att jag är ute efter att prestera, mer för att jag tycker om att springa med andra. Jag tycker om att peppa och motivera de som kämpar runtomkring. Inklusive alla lopp (Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon, Söder Runt, Å-loppet, Eskilstunaloppet by Night, KK-joggen, Midnattsloppet, Ultravasan 90, Stockholm Halvmarathon, Kistaloppet och Lidingöloppet 30) har jag fått ihop mer än åtta kilometer om dagen i snitt de senaste 150 dagarna. 

Nu vill jag bara ut och lulla, njuta av naturen och tassa fram långt och länge. 

Och bli frisk, få hjärnan att börja fungera. Motivation och ork till att leva också. 

Löpning är min terapi. 
Kärlek. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar