fredag 3 mars 2017

Att känna tillit till tiden.

Att ta det första steget utan att veta vart vägen leder. 

Jag har tänkt och funderat väldigt länge på att jag borde göra någonting annat med mitt liv än det jag gör nu. Att hålla sig inom ramarna, vara styrd av lagar och regler, jobba åtta till fem måndag till fredag, vara normal, kallprata på morgonen, i fikarummet, i lunchrummet, vid kaffemaskinen. Jag är urusel på kallprat. Det är väl en del av mina finska gener. Har du inget vettigt att säga, håll då käften. 

Jag känner aldrig att jag passar in. Att vara driven och ambitiös i en verksamhet som går i slow motion tar död på all min kreativitet och arbetsglädje. Jag vill mer. Jag vill utvecklas, lära mig nya saker, utmanas och utmana. 

Jag har tagit beslutet att jag ska sluta. Jag ska stå på mina egna ben, och göra det jag brinner för. Utmana och utveckla andra, ifrågasätta invanda mönster och beteenden, förändra världen. Det kan gå. 

Jag måste känna tillit till tiden. Att allt blir som det ska bli, och att jag får det jag behöver. 

När en dörr stängs, öppnas en annan. Pusselbitar faller på plats. 

Vad drömmer du om? Vilket är ditt första steg? 

Kärlek. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar