fredag 10 mars 2017

Kanelbullar.

Bakning är min andra terapiform vid sidan om löpningen. Att knåda en deg, att baka kanelbullar, doften av de nygräddade bullarna. Idag var min lillasyster på besök, så hon fick hjälpa till. Det blir inte så mycket av terapi då, men andra fördelar kanske. 


Men som jag skrivit tidigare, det blir för mycket ljud. Hjärnan klarar inte av att sortera bort, alla ljud belastar huvudet. En deg säger inte så mycket, den bara är. 

Det blev återigen en kvällsrunda i löparskorna, i sällskap av Rasmus och Lars. Knappt trettio avkopplande minuter. Nu kommer jag nog att sova gott inatt, så blir förhoppningsvis lördagen okej. 

Den som lever få se. 

Kärlek. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar