måndag 13 mars 2017

Måndag, måndag, måndag.

Jag inledde måndagen med att försova mig, bästa starten på veckan. Och innan jag ens hann ta mig iväg till jobbet så bröt jag ihop. Jag bara gråter och gråter. Jag minns de där dagarna i oktober för ett och ett halvt år sedan, när det också var såhär. Det var då jag gick hem. Det var då jag inte orkade mer. 

Just nu känns varenda jävla dag som en kamp. Att återigen kämpa, kämpa, och kämpa, trots att kroppen vrålar NEEEEJ. Sjuksköterskan på företagshälsovården satte fingret på det där med oss högpresterande. Vi bara fortsätter, för att vi kan, vi ger inte upp. Förrän kroppen ger upp. 

Jag känner viss oro att jag hamnar där igen nu, men jag har noll ork till att förklara igen för läkaren imorgon hur jag mår. För jag blir inte lyssnad på, jag överdriver nog, jag mår nog inte så himla dåligt, det syns ju inte. Fortsätt vara duktig. Gå till jobbet, gör din grej, bit ihop. Dag ut och dag in. 

Det blir säkert bättre imorgon. 

Kärlek. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar