torsdag 9 mars 2017

Mörker, tufft och snurrigt.

Återigen blev det en kvällsrunda i löparskorna, men inte lika sen som föregående dagar. Idag fick jag sällskap av Hanna och Clifford. Nästan en mil blev det, och första och de två sista kilometerna sprang jag ensam. Funderar på om jag är rädd för att vara ute ensam när det är mörkt. Jag är ju rätt mörkrädd, eller så tror jag bara det för att jag ska slippa att gå ut ensam.

Det är trots allt ganska skönt att springa när det är mörkt. Det är lugnare och tystare, förutom när jag pratar hela rundan så att Hanna knappt får en syl i vädret. Men de där sträckorna när jag springer ensam, de är fantastiskt sköna. Och alltid tänker jag att jag borde springa mer ensam när jag väl gör det. Samtidigt som jag tycker det är fantastiskt skönt att springa tillsammans med andra, bara prata och slippa tänka på att ta sig framåt. 

Det är tuffa dagar för mig just nu. Jag funderar mycket, försöker få ordning på tankar och idéer, samtidigt som jag känner mig totalt slutkörd. Löpningen gör att jag orkar lite till. 

Idag när jag gick hem från jobbet kom jag på när jag var halvvägs hem att jag skulle äta lunch med Christa. Och jag hade nog glömt säga det till Rasmus, för han väntade även han med mat hemma till mig. Jag är nog inte så rolig att leva med just nu. Bara trött och ledsen, och snurrig. 

Jag är rätt slut som artist, men det är väl en dag imorgon också. 
En ny dag, som ett nytt litet liv att leva och göra världen till en bättre plats. 

Kärlek. 

1 kommentar: